Ekomodernism för nybörjare

Ekomodernism för nybörjare: frikoppling och förtätning

Denna artikel publicerades ursprungligen på den oberoende belgiska tankesmedjan Liberales webbplats den 9 september 2019. Texten är något bearbetad med författarens godkännande.

Jag introducerades till ekomodernismen genom boken Upplysning nu av Steven Pinker (2018) – en fantastisk bok som handlar om mänskliga framsteg i alla dess former. Den första delen av Upplysning nu handlar om de framsteg som har skett i världen under de senaste 250 åren och vilka nyckelfaktorer som har gjort dem möjliga. Den andra delen handlar om de tuffa utmaningar som mänskligheten står inför, särskilt klimatförändringarna. Pinker menar att de bäst lämpade verktygen för att hantera stora problem framöver är desamma som givit oss de historiska framstegen, nämligen förnuft, vetenskap och humanism.

Pinker ser ekomodernismen som den miljörörelse som fullt ut omfamnar både vetenskap och humanism. Ekomodernismen understryker till exempel icke-västerlänningars rätt till ekonomisk utveckling och välstånd. Det kan inte åstadkommas utan att en förbättrad tillgång till modern energi. Fossila bränslen är relativt billiga men de ger dålig luftkvalitet och skadar klimatet. För att värna miljön behöver vi använda bättre teknik.

Ekomodernismen och den traditionella gröna rörelsen

Den ekomodernistiska rörelsen är ung, den har bara funnits officiellt i sex år. Avsikten är och var att förse miljö- och klimatdebatten med nytt tankegods. Tyvärr är det helt nödvändigt. Den gröna rörelsen har tidigare inte utmanats tillräckligt, vilket har skapat en enkelspårighet i flera frågor.

Men ekomodernisterna måste lyssna på resten av den gröna rörelsen. Insikten att planeten inte klarar en oändlig belastning är till exempel en viktig faktor. Ekomodernister kan ibland tyckas bortse från det. Genom teknisk utveckling kan mer rymmas inom gränserna för planeten vad planeten klarar av, men så länge det finns en påverkan kan inte verksamheter växa i all oändlighet.

Diskussioner mellan ekomodernister och representanter för den traditionella gröna rörelsen går ofta höga, särskilt på sociala medier. Det är avgörande att det förs en konstruktiv diskussion mellan båda rörelserna för att klimat- och miljödebatten ska kunna gå framåt.

Men, innan vi kan diskutera ordentligt behöver vi klargöra vad ekomodernismen står för. Några missuppfattningar om ekomodernismen behöver också redas ut.

Teknikens roll

Ekomodernismen växte fram som en reaktion mot några av de klassiska tankarna inom den gröna rörelsen. Den gröna rörelsen är mångsidig och komplex, men det finns ett antal gemensamma linjer, småskaliga lösningar lyfts fram, man förespråkar harmoni med naturen och en nykter livsstil. Det här är ett starkt skäl till att den gröna rörelsen traditionellt har motsatt sig teknik inom vissa områden, som kärnenergi och genetiskt modifiering. Man menar att den här tekniken gör det möjligt att korsa ”naturliga gränser” och ”att manipulera” naturen.

Av den anledningen talar man ibland om kärnteknik och genmodifiering som prometeiska tekniker, efter den grekiska hjälten Prometheus som stal elden från gudarna och gav den till människan. Han visade därmed hybris och övermod. Den traditionella gröna rörelsen menar att det är just detta prometeiska drag hos människan som har lett till de miljö- och klimatproblem vi ser.

Ekomodernisterna håller inte med. Ekomodernismen står istället för en pragmatisk attityd. Vi ska anamma all teknik som förbättrar livet för människor och som minskar påverkan på miljön. Det är en illusion att tro att vi kan bekämpa klimatförändringarna utan att använda effektiv teknik. Klimatproblemen har blivit alldeles för omfattande och komplexa för att vi ska kunna avstå från teknik som kan lösa dem.

Ekomodernismen erkänner dilemmat som har uppstått där vi å ena sidan har ett behov av välstånd och å andra sidan inte klarar oss utan en levande, blomstrande planet. Lösningen är att hålla den mänskliga påverkan på miljön så liten som möjligt och att åter låta naturen ta mer plats.

Dilemmat mellan välstånd och miljö

Hur och var uppstod ekomodernismen? Det började med ekomodernistiska manifestet 2015. Rörelsen spreds till Europa där de europeiska ekomodernisterna gav den sin egen prägel [1].

Ekomodernismen kännetecknas av pragmatism, humanism och av kärleken till naturen. Utvecklingen av industrisamhället visar att en kraftig välståndsökning ofta sker på bekostnad av miljön. Ju mer välstånd människor har producerat, desto mer har de konsumera och desto mer har miljön fått lida. Industrialiseringen ledde också, tillsammans med den snabbt förbättrade medicinska vetenskapen, att barnadödligheten minskade kraftigt. I kombination med en stigande medellivslängd ledde det till att befolkningen ökade kraftigt. Det ökade ytterligare människans påverkan på miljön.

Men de flesta människor på planeten lever fortfarande i relativ eller extrem fattigdom. Majoriteten lever på mindre än sju amerikanska dollar per dag. De som lever på så lite kommer att göra allt de kan för att skaffa sig en högre inkomst och det är deras fulla rätt. Men kampen för ett ökat välstånd och en mer dräglig tillvaro krockar ofta med miljö- och klimathänsyn. Mänskligheten är mycket beroende av biosfären då den förser oss med ekosystemtjänster av olika slag, såsom vattenförsörjning, mat och ren luft för att nämna några av de viktigaste. Vi måste skydda naturen och försäkra oss om att ekosystemen fungerar.

Ekomodernismen erkänner att det har uppstått ett dilemma mellan behovet av ett ökat välstånd å ena sidan och behovet av en levande, blomstrande planet å andra sidan. Lösningen består i att minimera människans påverkan på miljön och att ge tillbaka utrymme till naturen. Vi kan göra det här genom “frikoppling”, det vill säga genom att så gott det går separera människans verksamhet från naturen och ekosystemen, även om frikopplingen aldrig kan göras fullt ut.

Ekomodernismens centrala idé: frikoppling

Frikoppling är ett centralt begrepp inom ekomodernismen. Vi människor har stor påverkan på naturen. Vi förvandlar landskapet så vi kan använda det till jordbruk, vi bygger städer och hamnar, vi bygger vägar, kanaler, diken och så vidare. Vår påverkan på miljön är inte bara negativ. Floran och faunan har anpassat sig till människans påverkan och är ofta beroende av att påverkan fortsätter. Till exempel är många insekter och blommor beroende av att tidigare jordbruksmark fortsätter att hållas öppen. Genom aktiva åtgärder kan vi också återställa ekosystem som har gått förlorade.

Det är i sammantaget obestridligt att människans påverkan skadar både ekosystemen och faunan. När vi bygger hus, sjukhus och fabriker förbättrar vi för människor, men samtidigt skadar vi naturen och i försvagar ofta också den biologiska mångfalden. Skadan kan vara stor eller begränsad.

Med mer än sju miljarder människor på planeten är det omöjligt att sträva efter ett värdigt liv för alla utan att skada naturen. Ekomodernister menar att det är omöjligt för 7,5 miljarder människor att leva “i harmoni med naturen”. Vår planet är helt enkelt för liten och biosfären för ömtålig för det. I stället måste vi leva på ett sätt som begränsar skadorna och håller påverkan inom gränserna för vad ekosystemen klarar av. Det innebär att vi måste använda effektiv teknik och att vi måste överge idén om småskalighet och en återgång till äldre tiders (ineffektiva) metoder.

Frikoppling med ”förtätning”

Det mest effektiva sättet att begränsa det mänskliga fotavtrycket är att intensifiera och förtäta. Det kan vi illustrera med ett antal exempel; precisionsjordbruk, kärnenergi och megastäder. Inom precisionsjordbruket vattnar man och sprider bekämpningsmedel och konstgödsel med stor precision. Det görs med hjälp av sensorer, GPS och drönare. Påverkan på ekosystemen minskar och avkastningen från jordbruket ökar.

Konstgödning har en tydlig koppling till klimatförändringarna genom sin stora klimatpåverkan. När gödseln används effektivt minskar övergödningen och mindre kväveoxid (N2O), som är en kraftfull växthusgas, bildas. Konstgödsel produceras vanligen med naturgas som råvara. Naturgasen används för att producera vätgas och den behövs också för att utvinna kväve ur luften genom den så kallade Haber-Bosch-processen. Tillverkningen av konstgödsel leder därför till stora utsläpp av växthusgaser. Genom att minska användningen av konstgödsel minskar vi också utsläppen både av metan och koldioxid.

Kärnenergi är ett skolboksexempel på förtätning. Kärnkraften leder till mycket små utsläpp av koldioxid mätt över sin livscykel. Jämfört med gas- eller koleldade kraftverk är utsläppen mellan 40 och 80 gånger mindre. Det är egentligen bara uranbrytningen och bygget av ett reaktorerna som ger ett litet klimatavtryck. Kärnkraften vattenkraften och vindkraften ger alla mycket små klimatavtryck. Ett enda kärnkraftverk levererar energi till miljoner människor dygnet runt. Eftersom atomklyvningen genererar så otroligt mycket energi räcker en mycket begränsad yta för att förse ett stort antal människor med den energi de behöver.

Att kärnenergin är så klimat- och miljövänlig har att göra med uranets mycket höga energitäthet. En klump anrikat uran stor som en tennisboll innehåller två till tre miljoner (!) gånger mer energi än motsvarande volym kol eller olja. En sådan ”tennisboll” uran räcker för att förse en människa (i den rika delen av världen) med all den energi hon behöver under hela sitt liv. Kärnenergin framstår därmed som den perfekta energikällan i en tid då den stora utmaningen är klimatförändringarna. Men det finns ett antal praktiska utmaningar för att gå från vision till handling. För närvarande är den långa byggtiden för nya reaktorer, de höga investeringskostnaderna och allmänhetens rädsla de allvarligaste hindren för en kärnkraftsrenässans ska kunna bli verklighet.

Fler och fler människor på jorden lever i megastäder med mer än tio miljoner invånare. Ekomodernismen ser det som positivt för både miljön och klimatet.

Megastäder är ett tredje exempel på förtätning och intensifiering. När människor bor nära varandra minskar deras miljöpåverkan påtagligt. Stadsbor bor i genomsnitt mindre (vilket innebär att det behövs mindre betong och andra byggmaterial). De reser kortare sträckor, de använder kollektivtrafik mer (vilket ger mindre koldioxidutsläpp från transporter) och de äter mindre kött (vegetarisk kost är generellt mer utbredd och vegetarisk mat är därmed mer tillgänglig att i städer).

Kort sagt, är detta vad ekomodernismen står för.

Thomas Rotthier är filosof, bloggare och aktiv i den liberala tankesmedjan Liberales i Belgien. Han är en av grundarna av Ecomodernisme.be.

[1] De här två böckerna ger en bra introduktion till ekomodernismen: “Ecomodernism, Science, Technology and The Climate Crisis” (2019), Jonathan Symons och “De Energietransitie” (2018), Marco Visscher.

En annan holländsk ekomodernist är Hidde Boersma (utbildad journalist och biolog). Han gjorde dokumentären Well Fed https://vimeo.com/188913344 (2016) om genetiskt modifierade organismer (GMO) i livsmedelsförsörjningen.

×